Utskälld skatt avskaffades efter 133 år – men i stadsarkivet finns hundskattelängderna kvar

Drygt femtio riksdaler. Så mycket skatt betalade hundägarna i Kattarp till fattigvården för 155 år sedan. Hundskatten var ett sätt att både komma till rätta med lösspringande hundar och få in pengar till kommunen.

På en hylla i Helsingborgs stadsarkiv står en tunn liten bok som på pärmen har en etikett där någon med bläck och prydlig skrivstil präntat ”Uppbörds Bok för Hund Skatten i Kattarp”. Första anteckningen är från 1862. Året innan hade riksdagen beslutat att kommunerna fick beskatta hundägarna med som mest 5 riksdaler per jycke. I Kattarp nöjde man sig med en riksdaler per hund och bestämde att hundskatten skulle gå till fattigvården.

Första hunden att antecknas var Nils Anderssons svarta hanhund Fendo. Därefter kommer Pehr Nilssons röda hanhund Lejon och patron Pagels hund en ”gul hynda med vita fötter”, kallad Nilla. Så fortsätter det rad efter rad, namn och beskrivning av hundarnas utseende men inga rasbeteckningar.

Ryttmästare Paul Jönsson var husse till inte mindre än tre hundar: en svart gårdshund, en vitbrokig fähund och en svart kammarhund, den sistnämnda sannolikt en sällskapshund som vistades inomhus.

På sista raden summeras antalet hundar i Kattarp, Det blev 51 stycken, och lika många riksdaler hamnade alltså i fattigvårdens kassalåda. Det var inga stora pengar. Summan motsvarar ungefär 3 000 kronor i dag.

Den som läser de gamla handlingarna i stadsarkivet får en bra bild av hur vanligt det var med hundar på landsbygden förr. Men också av hur många stadsbor som ägde hund. Henry Dunker hade två, en hemma och en på gummifabriken.

År 1861 beslutade riksdagen att kommuner kunde ta ut högst 5 riksdaler riksmynt per hund och år, senare höjdes beloppet till max 15 riksdaler. Med tiden infördes årliga hundskattemärken, små brickor av plåt som skulle fästas på halsbandet som tecken på att skatten var betald. Men allt fler ifrågasatte så småningom det kloka i att beskatta hundägandet, bland annat för att det kostade kommunerna mer pengar att administrera skatten än vad de fick in via den.

År 1995 avskaffades hundskatten i hela landet, och de överblivna hundskattemärkena hamnade i soporna. Men hundskattelängderna från Kattarp och Helsingborg de hamnade i stadsarkivet – och där står de kvar, till glädje för den som vill veta vem som ägde hund förr i världen, hur jyckarna såg ut och vad de hette.