De är nattens hjältar

Per Sonesson och Ann-Charlotte Kristoffersson är två garvade sjuksköterskor med sammanlagt hela 65 års yrkeserfarenhet. De har båda valt att arbeta som sjuksköterskor inom hemsjukvårdens kväll- och nattpatrull, även kallad Syster kväll och natt. Ett arbete som innebär både frihet och ansvar.

Vid halv tre på eftermiddagen går Per och Ann-Charlotte på sitt kvällspass. De börjar då med att gå igenom alla planerade uppdrag som ska utföras.

– Vi får in aktuell information från alla områden inom kommunen som vi ansvarar för. Vårt arbetsområde innefattar hemsjukvård, hemvården, stadens alla LSS-boenden, vårdboenden och socialpsykiatrin, berättar Per.

Insatserna som kvälls- och nattpersonalen utför baseras ofta på beställningar av dagtidspersonalen i de olika verksamheterna, men de ska även vara tillgängliga när omvårdnadspersonalen larmar och behöver akut hjälp av legitimerad sjuksköterska.

– Som sjuksköterska på kvällen och natten arbetar man självständigt med omväxlande arbetsuppgifter. Vi fattar många beslut där vi får användning av hela vår kunskap vilket känns meningsfullt, säger Ann-Charlotte.

Tillsammans med kollegan Per reflekterar hon över att det är ett ovanligt uppdrag att vara i princip hela förvaltningens sjuksköterskor under natten.

– Utan oss vete tusan hur det hade gått, säger Per både på skämt och med lite allvar i rösten. Sjukhuset hade i alla fall haft en hel del extra att göra kan jag säga.

Schemat varierar en hel del, men det övergripande är att kvällspasset går från halv tre på eftermiddagen till midnatt, medan nattpersonalen arbetar från tio på kvällen till klockan sju på morgonen. Ett vanligt arbetspass kan bestå i att ge vård vid livets slutskede, ge dialys, nutritionsbehandling eller sköta om sondmatning.

– Vi är också ansvariga för hela vård- och omsorgsförvaltningens verksamhet under kvällen och natten och kommer det akuta behandlingar får vi stå på och snabbt ta oss till behövande patienter, säger Per.

Det är ett speciellt uppdrag att vårda patienten i hemmet och vissa uppdrag kan beröra extra mycket.

– Det känns i hjärtat när man möter ensamma människor. Det är en dubbel känsla för man känner sig både berörd, men samtidigt också behövd. Det är den delen som jag tycker om med mitt jobb, att jag kan känna empati med mina patienter. Det är en viktig del av yrket, menar Ann-Charlotte.

När det mörknar tar sig Per och Ann-Charlotte ut till sina respektive bilar. Området som ska täckas är stort, från Vallåkra i söder till Utvälinge i norr och Tågarp i öst. På nattpassen kör man alltid två och två, men nu under kvällspasset är de på väg ut var för sig. Redo att ta sig an uppdragen som kvällens och nattens hjältar.